Samtal med läsare har berört mig starkt, särskilt mellan min mamma och mig. Vi vandrade på en strand vid Medelhavet när hon var 80 år, och plötsligt frågar hon: ”Lena, vem av kvinnorna i boken har haft det lyckligaste livet?” Vi kom att prata om huvudpersonen Vanja som inte gift sig, inte fått egna barn och samtidigt fortsatt jobba långt upp i åren, har en egen verksamhet, haft stor frihet. Vi pratade om Inga-Lill som har kontrollbehov, vill få allt på sitt sätt, är känslokall och driver projekt i den riktning hon vill. Hon räds inte att sätta relationer på spel, utmana andra. Samtidigt bjuder hon till fest, håller ihop klanen, älskar och vårdar traditioner och har sin familj. Och Titti, konstnärssjälen som gillar aktiehandel, struntar i att hon är fet, tar ett wienerbröd till och hälsar på olika kvinnor på kontinenten som hon blir kär i. Dessa tre väninnor och barndomsvänner är runt 70 år. Vem av dem har haft det lyckligaste livet? Det är inte självklart.

Samtalet om Vanja, Inga-Lill och Titti kom att handla om vänskap, att vara kvinna, kärlek, drömmar och längtan. Plötsligt – utan att jag märkte hur – började vi prata om oss i stället. Jag kommer aldrig glömma hur historien hjälpte oss öppna oss ännu mer för varandra. Romanen blev som en studsmatta där vi studsade in i våra egna liv. Den chansen vill Vanja, mamma och jag erbjuda fler. Var med på Vanjas Boksalong!